Tog min mugg med varm choklad och mina skinksmörgåsar och kurade ner mig i soffan och började titta på Marley & Me. Ella varnade mig i gårkväll att den var sorglig och det var den, slutade ju med att jag grät i slutet av filmen. Men den var mycket bättre än jag läst att den skulle vara. Kanske måste man vara hundägare för att uppskatta den för onekligen kännde jag igen mig i vissa episoder även om Bina är en ängel i jämförelse med Marley.